Vi firar 15 år!
I den här intervjuserien ser vi tillbaka på de händelserika åren och träffar människor som på olika sätt varit med och format SvFA till det man är idag.
Här är en intervju med Per Börjegren, SvFA-tränare och blivande lärare som hittade till Svenska Fotbollsakademin tack vare tränarutbildningen i sin förening. Om ögonöppnare, lusten som kommer av lärandet och synergier mellan läraryrket och fotbollsplanen.
Vägen till att bli SvFA-tränare kan se lite olika ut. För Per Börjegren började det med en SvFA-utbildning via hans dåvarande uppdrag i en samarbetsförening. Efter de fyra utbildningarna med Ali fick han blodad tand att ta sitt tränarskap till nästa nivå. Sedan dess har det gått fort och Per har vid sidan av sina lärarstudier snabbt blivit en omtyckt och skicklig tränare hos Svenska Fotbollsakademin. Per berättar om vad utbildningen betytt för honom, ögonöppnare i föreningarna och synergierna mellan skolbänken och fotbollsplanen.
Kan du berätta om hur du först kom i kontakt med SvFA?
Min första kontakt med SvFA var genom tränarutbildningen Tränarskap via min dåvarande förening. En utbildning i fyra delar som för mig var väldigt viktig. Dels kunde den konkretisera relationen mellan teori och praktik, dels bidrog den till att förstärka min övertygelse om att tydliga ramar för lärandet är centralt.
Hur var det att ta del av utbildningen i Tränarskap via din förening?
Inspirerande! Personligen gick jag raka vägen hem till min sambo och sa: ”Jag måste lära mig mer om SvFA och deras idéer”. Ibland är man som människa med om upplevelser där någon annan sätter ord på saker som du på egen hand inte kunnat precisera – så var det för mig. Det som slog mig med föräldratränarna i klubben var hur deras till synes starka övertygelser kunde omförhandlas och att de kunde ta med det ut till planen redan veckan efter. Det var häftigt.
Sedan dess har du jobbat närmare 1000 timmar i SvFA:s kläder. Har det varit välinvesterade timmar?
Varje timme som jag arbetat för SvFA har varit lärorik, spännande och lustfylld. Att möta barn/ungdomar som vill spela fotboll och framför allt är sugna på att lära sig nya saker är världens roligaste arbete. Sedan kan det naturligtvis vara ett svårt arbete. Men då lär man sig alltid någonting. Med utgångspunkten att lust kommer av lärande och att vi ska bidra till positiva fotbollsupplevelser blir varje timme spännande.
Du studerar även till lärare vid sidan av jobbet som tränare. Hur har det fungerat?
För mig har det fungerat väldigt bra. När man studerar på universitet finns en hög grad av självständighet som gör att man kan planera studierna efter en personlig rytm. Då har jag kunnat planera min skola och mitt arbete på ett sätt som varit hållbart och produktivt.
Kan du omvandla dina kunskaper och erfarenheter från fotbollsplanen till läraryrket och vice versa?
Jag skulle rekommendera alla lärarstudenter att vid sidan av studierna arbeta med ledaruppdrag i någon form. Det blir väldigt naturliga och tydliga synergieffekter. Om jag på dagarna tagit del av teorier om motivation har jag på kvällarna kunnat applicera det ute på fotbollsplanen. Det blir en kombination av två världar, en teoretisk och en praktisk, som gör att du i förlängningen kan bottna i vad, varför och hur du gör saker.
Den allra klaraste förstärkningen för mig har varit ledarskapet. Säg att du under en campvecka möter 80-100 fotbollsspelare från 8 till 14 år i grupper som för spelarna är helt nya. Då krävs det att du får spelarna att vilja följa dig. Samtidigt som du ska se till att du leder ett lärande, som tydliggörs för spelarna. Där skulle jag säga att jag med hjälp av SvFA:s vägledning i rollen som fotbollstränare också kommer ut som en bättre lärare när jag tar min lärarexamen.