Vi firar 15 år!
I den här intervjuserien ser vi tillbaka på de händelserika åren och träffar människor som på olika sätt varit med och format SvFA till det man är idag.
Här kollar vi läget med Peter Wennberg, som var en av de första anställda instruktörerna 2007.
Året var 2007 och SvFA-kontoret i Björknäs hade precis slagit upp dörrarna och påbörjat en ny unik satsning för Stockholmsfotbollen. Sune Nilssons vision om att ”göra något som ingen gjort förut” präglade de innovativa och nyskapande första åren för Svenska Fotbollsakademin. En av de första anställda instruktörerna var Peter Wennberg som här berättar om stora visioner, lärorika år och om tränarskapet som ett hantverk.
De senaste åren har Peter tränat spelare i det svenska U19-landslaget och även varit verksam i U21-ladslaget som assisterande förbundskapten. Innan landslagsuppdragen arbetade han nästan tio år i AIK:s akademiverksamhet där han till exempel haft uppdrag som utvecklingsansvarig och utvecklingschef.
Men det var hos Svenska Fotbollsakademin allt började och Peter ser tillbaka på de första åren hos SvFA som en viktig och lärorik tid i sin tränarkarriär.
Vad var det som gjorde att du fick upp ögonen för det då nystartade Svenska Fotbollsakademin?
– Genom Kenneth Öberg blev jag tillfrågad om att hoppa på ett mycket djärvt projekt, det var i ett idéstadie och andandes potential. Det koncept som mejslas fram var för den svenska fotbollsrörelsen nya utmaningar och frågor, t ex holistisk syn på spelarutveckling där flera vetenskapliga discipliner förenas med spelaren i centrum. Nu, så här 15 år senare, inser jag vad innovativt och visionärt konceptet var. Till viss del har SvFA varit en katalysator för individuell träning/utveckling och skapat skola för den framgång stockholmsfotbollen har gjort i förhållande till att ha fler 08or i A-landslaget.
Hur var det att jobba som instruktör på SvFA precis i uppstarten av verksamheten?
– Vi arbetade med en tydlig vision och konceptet som en kunskapsbas, men sökte efter en miljö där vi kunde slå rot. Det var en spännande tid, otroligt lärorikt. Det skapade stora möjligheter för samtliga medarbetare till att vara innovativa och produktiva. Flera av de relationer och kunskaper jag förvärvade under denna period är fortfarande en betydande del av min vardag. Människor i och runt SvFA var väldigt modiga, de ville göra skillnad och ta ut en ny kompassriktning. En sådan miljö påverkar.
Några specifika delar i ditt tränarskap som utvecklades här?
– Syn på individuell utveckling och att bli skicklig på att stimulera spelarens utveckling inom ramen för laget. T ex design av övningar, analys, feedback mm där individens behov optimeras. Att tänka och agera mångfacetterat, att vara nyfiken på fotbollens alla delar och vad som håller ihop det. Många saker är viktigt i fotboll, men viktigast är att det sitter ihop. Att utveckla och se till en helhet är nog min största styrka i ett trönarskap och det förädlade jag under tiden i SvFA.
Vilka är de största skillnaderna med att träna barn jämfört med de spelarna du jobbar med, tidigare i U21- och, nu i U19-landslaget?
– Spelarnas basala behov är i stora delar de samma. Det handlar om att förstå individens tankar, förmågor och vanor för att sedan ta det framåt i önskad riktning. Det som kan vara stor skillnad i jämförelse är individernas reflektioner över sin egen utveckling och situation, frågorna är skarpare och kräver mer återkoppling ju närmare de större arenorna man kommer. Lustigt hur det trots allt är, med ökad medvetenhet i sitt utövande glömmer man lätt bort varför man en gång började spela fotboll. Då är det lätt att man förlorar glädjen och energin. Tröjnummer, speltid, position, lön och antal likes hamnar i fokus istället för att koncentrera sig på det man gjorde när man var 13 år, att ständigt lära sig nya saker och genom handling ta sig framåt. Att vara guide mellan den professionella utövaren och dennes djupare anledning till att man spelar fotboll får man som ledare praktisera tämligen ofta i ett U21-landslag.
Har du något tips till yngre tränare som vill göra en liknande resa som du har gjort?
– Tränarskapet är ett pedagogisk hantverk. Man behöver vara nyfiken på människorna som spelar spelet. Spelet i sig är inte utmaningen, det är ledarskapet som tar dig och gruppen framåt. Ledarskap är en livslång praktik utan slutmål eller facit.
Peter Wennberg och John Guidetti inför ett individuellt träningspass.