Vi firar 15 år!

I den här intervjuserien ser vi tillbaka på de händelserika åren och träffar människor som på olika sätt varit med och format SvFA till det man är idag.

Först ut är premiäråret 2006 och Kenneth Öberg.

År 2006 bildades Svenska Fotbollsakademin och Kenneth Öberg var en av initiativtagarna bakom det som då utgjorde en unik elitsatsning i Stockholm. Från de första stapplande SvFA-stegen 2006 och ända fram till 2018 har Kenneth varit allt från instruktör till VD i bolaget och har i allra högsta grad varit med och format SvFA till vad de är idag.

Kenneth, som är en historieberättare av rang tar med oss på resan genom de tidiga åren, om minnesvärda anekdoter och berättar vad som gör honom stolt när han ser tillbaka på sina år i verksamheten. Dessutom delar Kenneth, som idag är sportchef på Stockholm Fotbollförbund, sin syn på Stockholmsfotbollen och vilka utmaningar som väntar framöver.

Allt började i Boo FF i början av 2000-talet där Kenneth var sportchef och ansvarade för en talangfull och driven årskull med pojkar födda 93. Runt laget fanns en stark ledarstab och det frigjordes resurser för att bygga en kvalitativ träningsverksamhet för laget. Projektet resulterade i stora framgångar och Sune Nilsson som då var verksam runt laget började fundera hur verksamheten kunde skalas upp – så att fler killar och tjejer kunde få samma träningsmöjligheter.

Sunes visioner om att återskapa projektet i Boo mynnade sedan ut i bildandet av Svenska Fotbollsakademin som då sågs som ett renodlat elitalternativ. Magnus Pehrsson anställdes som första VD och det första kontoret öppnades upp i Björknäs.

– Innan det första uppdraget var vi 10 – 11 anställda, vilket var helt galet. De första åren var det röda siffror men i och med satsningen så banades det ändå en väg för en professionalisering av tränarrollen på barn- och ungdomsnivå och akademier började ta form runt om i Stockholm, säger Kenneth.

Kenneth var en del av den individuella elitsatsning på ”akademispelare” där unga talangfulla spelare som exempelvis Simon Tibbling och Ludwig Augustinsson signade kontrakt med SvFA:s dåvarande varumärkespartner, Adidas och erbjöds individuell träning med SvFA.

– Vi var tidiga med individuell färdighetsträning och synen på den individuelle spelaren i centrum. Man identifierade talanger som man erbjöd avtal som inkluderade allt från individuell träning, kläder, mediaträning och möten med agente Det var liksom en parallell skola utöver det som klubbarna kunde erbjuda.

Efter ett tag insåg man att elitsatsningen inte var hållbar på längre sikt då det var svårt att få ekonomin att gå runt. Parallellt med detta gjordes en satsning på att utveckla egna fristående grund- och gymnasieskolor med idrottsinriktning, vilket bland annat resulterade i att man startade Almaskolan. Den satsningen visade sig till slut bringa värde vilket gjorde att Svenska Fotbollsakademin fortsatte utvecklas vid sidan av skolprojekten.

2016 beslöt man sig för att separera Svenska Fotbollsakademin från skolbolaget. Kenneth Öberg, Mathias Jonsson, Johan Eklöf och Ali Amini fortsatte att driva SvFA på egen hand. Man flyttade till nytt kontor, minskade kostymen och anpassade verksamheten för att bli ett stabilt bolag som visade att det visst går att sälja fotbollsträning.

Vad är du mest stolt över idag när du ser tillbaka på tiden på SvFA?

– Det har varit en ruggig tränarskola som har format verksamheten, utbildat tränare och byggt upp en stark kultur. Det har i sin tur bidragit till en form av kvalitetsstämpel och jakt efter att hela tiden ligga på en hög nivå. Det är häftigt att se att bolaget fortfarande är på rull, tar kliv och utvecklas. Speciellt i en tid där det dyker upp ett nytt utbildningsbolag i veckan. Det gör mig stolt att SvFA har blivit ett beständigt och sunt bolag med heltidsanställd personal som över tid varit uthålliga och blivit skickligast inom sitt område – att bedriva träning för barn.

Har du några tips till de som är i början av sin karriär som tränare?

– I den tiden vi lever i just nu är det många som vill utbilda sig snabbt och man ser karriärmöjligheter framför sig som gör att man missar många viktiga delar i tränarskapet. Genom att lära sig hantverket från grunden och först och främst bli en skicklig barntränare så är mycket vunnet. Då blir även steget till att senare träna juniorer och seniorer mindre, om man vill ta det klivet. Att gå den motsatta vägen är väldigt svårt.

Nu arbetar du som sportchef på Stockholm Fotbollförbund. Hur mår Stockholmsfotbollen idag?

– Stockholmsfotbollen har utifrån perspektivet spelarutveckling aldrig mått bättre än idag. Det har egentligen med två saker att göra, nummer ett är konsgräsboomen som kom för 15 år sedan. Att vi har fått träningsförutsättningar som är drägliga i Stockholm, även om det fortfarande är alldeles för få planer, har gjort extrem skillnad. Det andra är akademiseringen eller professionalisering av Stockholmsfotbollen som går i en mycket högre takt än i resten av Sverige.

Exempelvis hade vi tio stockholmare i senaste EM-kvaltruppen på herrsidan och gemensamt för alla tio var att de endast har representerat en barn- och ungdomsklubb. Faktum är även att alla dessa 10 tillhörde akademiverksamheter.

På damsidan finns en utmaning i att få upp fler lag på högsta nivå och parallellt också utveckla akademiverksamheterna. I VM-truppen 2019 för damer fanns exempelvis endast två spelare från Stockholm.

Vilka utmaningar står man inför?

– En viktig fråga, även nationellt, är att jobba emot polarisering av begrepp som bredd och elit. När Hammarby säljer Emil Roback för 20 miljoner så går det inte att komma ifrån att det är en del av ett större maskineri. Det är inte verkligheten i mindre klubbar i Stockholm, men för Hammarby är det just det. Både bredd och elit måste få finnas till och man måste förstå att de har olika agendor, där vissa spelare faktiskt bara vill träna en gång per vecka medan andra vill att veckan ska innehålla tio dagar där man får träna varje dag.

Kan du avsluta med en härlig anekdot från tiden på SvFA?

– Hela resan med Simon Tibbling och hans träningsvilja är full av anekdoter. Det började med att han var med på en lansering och vann en campplats. Efter den campen ringde hans pappa och frågade om han fick komma tillbaka. Sedan missade han knappt en camp. På camperna avslutades alltid den sista dagen med en turnering och jag minns att Simon gjorde en grej av att han aldrig skulle förlora en enda match på de här turneringarna. Så han slet som en hund och gav allt under de här turneringarna. Och jag tror faktiskt inte att han förlorade någon match heller…

Läs fler intervjuer här

SvFA-resan med Peter Wennberg 2007

Vi firar 15 år! I den här intervjuserien ser vi tillbaka på de händelserika åren och träffar människor som på olika sätt varit med och format SvFA till det man är idag. Här kollar vi läget med Peter Wennberg, som var en av de första anställda instruktörerna 2007. Året...

SvFA-resan med Kenneth Öberg 2006

Svenska Fotbollsakademin firar 15 år! I den här intervjuserien ser vi tillbaka på de händelserika åren och träffar människor som på olika sätt varit med och format SvFA till det man är idag. Först ut är premiäråret 2006 och Kenneth Öberg.